Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Sin kärlek till Nanna han mera ej döljde,
fast hon ej förstod hvarken blick eller ord.
Så kall ser en stjerna på svettande jord,
som icke af sommarens natt mera svalkas.
På brölloppsförströelser stillhet nu rår,
i Haloges kungaborg. Glöd endast går,
i trånad och vrede. Här svennerna skalkas
med tärnor, som byta de bonader om.
Der gullkärlen in uti gömslorna muras,
och mjödkaren flyttas och kittlarna skuras.
Allt skottes med drift och med ordning. Då kom
förfärlig och högvext en Jätte i salen,
med bål och med hals såsom glupande hvalen.
Han helsade icke; men vräkte sig ner
på långbänken. Qvinnoskri Haloge väcker:
han kommer, han studsar, då för sig han ser
den fyrapararmade Starkodd, som ger
ett gäspande läte, och tungt från sig sträcker
båd armar och ben, och sen ligger helt still.
En helsning Haloge utstamma vill;
men Starkodder ryter: "Med Asar och Jotar
"du frossat? Välan! Jag har svurit att dem
"förderfva, och derföre just kom jag hem.
"Men du är min värd, och jag dig icke hotar.
"Jag fordrar ej gille. Blott gif mig ett mål;
"ty mödor och äfventyr senorna matta."
De bäfvande tärnorna fyllde en bål.
Han tömde den strax, och han böljade skratta
åt qvinnliga rädslan; men suckade tyst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
