Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
TOLFTE SÅNGEN.
Ren hösten, i dimmeväfd regnslöja klädd,
kring Noreg gick fram öfver fjällar och stränder.
På blommorna tog han, med gulbleka händer,
och genast de sjönko på vinterlig bädd.
Han blåste på träden; och prasslande flögo
de frostiga blad öfver tufvorna hän.
1 vinterligt näste småfoglarna smögo.
Och AsiaOden, med Drottar och män,
från Holgaland tågade. Fredligt och glade,
de drogo till Dovre, med högsinte Svade.
Förtroligt der tömdes mång gullhorn på nytt,
tills Måne väl tre gånger anlete bytt.
Då talade AsiaOden till värden:
»Från fjällhöga Noreg oss leder nu färden.
»Dock ropar min Fylgja: ’Det kommer en tid,
’då ättmän af Asar blott andas för strid.’
»Ty svär mig en fridsed! Svär, att ej hämnas
»Kung Dumber, om än du till Mjell skulle nämnas
»en blodsförvandt.» — Svade nu gaf detta svar:
»Jag ser, att min Raudfell du utforskat har:
»för Mjell den hvitarmade redan han brinner;
»men fridsed skall gifvas, förrn henne han vinner.»
Bort AsiaOden från Svade nu drog,
med Drottar och svenner. Man vägen då tog,
åt sydligan led. Och när vandrat de hade,
tolf dagar, då hunno de Hergrim den glade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
