Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
samt Ogn,. som på moderlig arm bar sin son,
ung Grimer. Till Åsarne Hergrim då sade:
»Se, Romelfven rullar ej långt härifrån1);
»den Alfhem begränsar. Jag visar er vägen.
»Det land blir er kärt, och dess kung er benägen.
»Jag känner hans ätt.» Han smålog ibland;
ty syftet af talet han sökte fördölja;.
så gömmes en skatt under sorlande bölja.
Omsider de kommo tili Romelfvens strand.
Då hviskade Hergrim till AsiaBrage:
»Det sista handslag af mig du nu tage!
»Du hört mina öden. Här delas vår väg.
»Att oss du har träffat, för ingen säg,
»tills Sol, nio gånger, sitt klot hunnit rulla
»kring jorden.» Han hviskade, ännu en stund,
om envig med Starkodd. Men Ogn på hans mund
då lade sin snöhand, med ögonen fulla
af tårar. Och hastigt i fjällstigen ren
de makar, likt flyktande dimmor, försvunno.
Sen Åsarne vestligen. tågat; de hunncr
en höjd der en Drott satt på domaresten
Hans insjunkna ögon som eldsolar brunno,
i det han såg opp. Och han utslog sin famn,
högt ropande AsiaOden vid namn.
Så tungsinte Alf alla tingsslut förglömde. —
Med utspetsad haka, och hopdragen mund,
såg allmogen ännu, en långan stund,
på AsiaOden, den vidaberömde.
1) Romelfven var fordna namnet på Glomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
