Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
ty Eyreker gode var landets kung«).
Den gamle var barnlös. Dock, mildögd och fager,
en ungmö der gick, och hans barnbarn hon var.
Till vän och till måg honom Eyreker tager;
med honom mot häftige Atle han drager,
som ständigt mot grannkungar härskölden bar.
Allt detta beskref han, omsider han sade:
»Af Atles män jag er gästning förnam
»hos Alf, och på trafvarn jag gullsadel lade,
»och hit, som en stormvind, jag hastade fram.
»På vägen jag Hergrimers öde försporde;
»en tidning, som här väl förtigas borde.»
Så slutade rådige Gaute sitt tal.
»Son! Ljuflig är tanken på hänfarna qval.
»Ja, vårdagens glädje fördubblas, när åter
»på vintren vi tänka.» Så fadren nu låter
sin glädje förstå, och till gästfylld sal
de vända tillbaka. Af Åsarne göres
mång spörsmål. Omsider ock samtalet föres
på bragdstore Skjold. Men tyst och allen
satt guldlockig Alfhild, af sorger betagen;
hon bleknade först, och hon rodnade sen.
Ren stundade sista och nionde dagen
af offringen. Redan, vid midnattens stund,
gick Alfhild tillbaka till Gudarnas lund,
med tärnorna. Heliga offringar gjordes;
handlingar ligga dock i samma mörker som den tid, hvarunder han lefvat. Bet
heter även, att en stad benämd Vitala i forntiden fnnnits inom Smålands
landamären.
g) Eyreker, (Erik) nämnes såsom den nräldsta regent i Götaland. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
