Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
»bon sjelf måste rodna öfver sitt namn!
»Och sen, om den skymfade från sig han sänder,
»hvad skall jag då säga? Ack! hjertligt jag vill
»dock trycka den bleköade Ljusalfens händer.
»Mitt bristande öga hon sen slute till!»
Så Alf. Öfver altaret gick der en flamma,
och högt ljöd en stämma igenom densamma:
»Förskjuten älskare tiger;
»men svärdet åt hämden han viger.»
Det rösten. Och alla nu ropade ut:
»Upp! Gifmilde Skate har röfvat den sköna.
»Må han äfven Åsarnes gifmildhet röna!»
På offer och gille man strax gjorde slut.
Sjelf AsiaOden på väg sig begifver:
den rådige Gaute hans ledare blifver.
Få dagar de vandrat; då syntes en här,
med hornbågar väpnad, så fornhäfden säger7).
Den tätt vid ett berg hade slagit sitt läger.
Två härmänner stego från springarne der,
och bugade vördsamt för AsiaOden:
»Hell dig! Ty ditt rykte, som rullande floden
»och vingade stormen, kring jorden har gått.
»Hell hvar och en Aser, hell hvar och en Drott!»
Knappt AsiaÖfverdrott hunnit besvara
den fryntliga helsning, på kortaste sätt,
7) Huonerna sades hafva hornbågar. Måhända böjningen eller andarna på
deras vapen liknade något djurs horn. Schönning tror, att Jättestammen
sammanblandad med Hunnemas ätt utgjorde de såkallade Jotuuner eller Jot-Hunner,
hvilken amalgam således bör hafva skett före Åsarnes sista invandring i vår
Nord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
