Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stod kindfagre Sigurlam, bleknad och stum;
på Hejdi allena hans blick tycktes hvila.
Och när hon nu svigtade, tänkte han ila
till henne. Förvirrad han gjorde sig rum
bland Disorna. Hastigt då resa sig dessa
och larma. Det väcker den tankspridde Drott.
Med korslagda händer och lutande hjessa,
han suckar inom sig: »För Gudarne blott
»jag viker; men icke de mägtige sjelfva
»min ed kunna häfva. Jag trofast skall bli,
»och hon från sitt löfte skall ock varda fri.»
Hans blickar, som björnens, förbittrade hvälfva,
då folkhopens sorl i hans dröm honom stör;
ty alla gå fram, när den Öfverdrott gör
förnyade tecken åt Hejdi. Då stafvar .
hon heliga löftet. Med bäfvande hand
berör hon nu ringen, på altarets rand.
Och se, liksom segraren suckande slafvar,
på en gång befriar från boja och band;
så Nordtärnan hastigt befriad sig kände
från stoftföddes band. Öfver svällande barm
en tårflod störtade, ljuflig och varm
som midsommarsvågen Sig tankarna vände
till Allfader, fulla af tro och af hopp.
Hon gick från den heliga Disarsalen,
ej olik en eld, hvilken grytt ner i dalen;
men förs af en vindfläkt mot himmelen opp.
Besökte nu Hejdi, mångtaliga gånger,
den ädla Syr, och Åsarnes sånger
hon lärde sig. Hjertat insög hvart ord;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
