Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
»att Gygjan ej släcker sin hämdetörst,
»på offren derinne» Så AsaThor sade
helt tyst.
\
Sina dyrbara packningar lade
nu Starkodd ifrån sig, vid dörrhällen ner.
»Hvad? Hällen är spillrad! Har Ljungaren ämnat
»besöka mig? Nej! Någon Dverg, jag det ser,
»här smidt sina gullsmycken; bränder han lemnat.
»Ha! Nog utaf smycken jag äger ändå;
»skön Alfhild skall också ett fingergull få.»
Med foten han makar de skärfvor i hopar,
han »Hartgrepa! Fostermor, Hartgrepa!» ropar;
men Gygjan derinnanför utbrister så:
»Dig, Starkodd! en tidning af vigt jag vill $äga.
»Lyft hällen ifrån, om vi frid skola äga.»
Då svarade Starkodder: »Rott jag har,
»med fyra par åror, tolf nätter och dar;
»ty trälarna tröttnat, jag dera måste mörda.
»Till lands jag allena har burit min börda;
»ej mat eller dryck, under vägen, jag fann.
»På islupen mark, utan tak utan brasa,
»jag legat, och plågor i senorna rasa.
»Ett mjödkrus jag røfvade nyss från en man,
»här borta, och nu vill jag genast det tömma.»
Så sagdt, och han drack. Liksom störtskurar strömma
i diken, så sorlade mjöd mot hans gom.
Men Hartgrepa ropade: »Fosterson! Kom
»hitned i din sal! Vet, att AsaThor redan
»är öfver oss. Se, han försökt längesedan,
»att rädda sin fränka och Hergrimers son.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
