Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Ren lyftes hans ram, förfärlig och blodig,
mot Ungdrottens bröst. Då begyntes en strid,
att alnstjocka isen skälfde dervid.
Den bragdlystne Skjold vill en handsbredd ej vika;
fast ensam, han kämpar och höljes af sår.
Hans mod kan ej vackla; men armen skall svika!
Sin ovän till marken han tre gånger slår;
men denne sig reser. Förfärligt han ryter.
Dock fåviskt nu skogens beherrskare skryter;
ty tolfmannastyrkan i hidet han spilt8).
Hans solblinda öga, än stirrande vildt,
är skumt: sina mordslag han redan förfelar,
en gång efter annan. Och dödsfaran ger
åt Ungdrotten styrka. Omsider allt mer
hans öfvade hand sina blod viten delar;
mot vilddjurets ljumske han trycker sin fot.
Det dignar; men öker beständigt sitt hot.
I vanmägtig illska, det slagfältet klöser;
men bragdlystne Skjold hastigt gullgördeln löser
från ungdomlig höft, och han binder den om
den öfvervunne. — Med seniga handen
han släpar sitt rof emot aflägsna stranden.
8) Saxo, 1 6. säger, att d& Skjold en gång fått sina fostrares tillåtelse
att bevista en jagt, mötte honom en öfvermåttan stor björn, och sjelf obeväpnad
tog Skjold sitt bälte oeh band björnen dermed. Schönning tror att denna
händelse bör tillegnas den Norske Skjold, eller Halfdan den gamle, emedan björnar
icke finnas i Danmark; men då ännu i våra dagar’ björnar kommit under stark
köld ända till Småland, tyckas de fordom, när landet var mindre bebygdt,
kunnat våga sig öfver isen till Danska öarne. Äfven i våra vekliga tider förefalla ännu
här i Norden vådliga nafvestrider vid björnjagt, hvarom berättelse standom
meddelas i våra allmänna tidningar. Folksägnen tillägger björnen tolf mans styrka,
och han anses ännu af Finska och Lappska allmogen som ett öfvernaturligt
väsen.
Ling /. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
