Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
en stormil befordrade vandringens fart.
Hon flög som en Vala, i snöyr och töcken,
och snabbt hon till motsatta hafsfjärden hann.
Dä brusade böljan, då lossnade vågen,
och störtskurar brusto från himlabågen.
Af dödsångest Gefion sig starkare fann;
och snart voro sorger och saknader flydda.
Snart såg, här och derf hon en enstaka hydda,
och välfägnad njöt hon af qvinna och man;
ty henne en Gudamö vara de trodde.
Ju längre hon framgick, ju mer hennes mod
föröktes. Men faran allt närmare stod.
Hon kom till en bergssal. En Jätte der bodde;
betagen han blef af den vänfagra mö:
»Hör! Död är min maka, och du måste blifva
»min brud. ’ Jag dig konungslig hemgift vill gifva;
»men vet, om du afslår, då måste du dö!»
Så Jätten. Då svarar Asynjan den sluga:
»En rik ej behöfver att ungmör truga.
»Ditt anbud är smickrande, rik är din skänk.
»Men icke jag sitter å brudebänk,
»förrinnan jag Nordherrskarn Gylfe har funnit,
»och honom mitt ärende frambära hunnit.
»Du sjelf några söner ju har i din gård?
»Så bålstarka kämpar på jorden ej finnas;
»de fyra mig följe, och vise mig vård
»som styfmor, att begges vårt syfte må vinnas.»
Hos fröjdlysten Jätte nu glädjen blef stor,
helt blindt han den listiga Sierskan tror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
