Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
Då hvälfde en molnstod kring svallande sjön;
likt Islands kokkällor sjödo dess vågor,
och stormvindar, heta som Heklas lågor,
kring hafsrymden flögo. Men alla i hast
försvunno, och himmelen klarnade åter.
Helt obemärkt Skjold sedan utsätta låter
sin drake, och uppresa gullvimplad mast.
»Nu fullmåne, tre gånger, rest omkring jorden,
»nu vill jag dig möta på nordvestlig redd.
»Ditt värf är nu slut, och vår brudsäng beredd;
»så älskade, lydde ju afskedsorden ?
»Ja, den är beredd uti Hafsgudens borg;
»der skola vi båda förglömma vår sorg!»
Till motsatta hafsbugten rodde hans svenner.
Der Skjold gick i land, och han gaf detta bud:
»Här skolen J söka min älskade brud;
»till hafsbotten dykande, spejen som männer!
»Min arfslott får den nu i guld, sen i land,
»som finner min Gefion. Men, utan försköning,
»jag sänder den djerfve till Eljudners boning,
»som vanhelgar liket, med blick eller hand.
»Gån, spejen som hafsörnar! Kuster och strand
»jag sjelf ämnar forska» — Tolf dagar förgingo;
men icke en spaning af Gefion de fingo.
Lik ungfalken, Skjold hvarje landshöjd och vik
besåg; men han fann ej den älskades lik!
Då ger han ett tecken, och vännerna närmas.
Han talar; hans röst blott af Ljungarn kan härmas:
»Fort! Seglen tillbaka. Berätten min far,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
