Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
»Kom! Kärleken renast vid nattsolen lågar,
»och friast man andas på böljorna blå!»
Med rodnande kind, och med trånande öga,
den vänfagra Gefion svarar derpå:
»Ett värf blef mig gifvet af Gudarne höga:
»din far bör jag söka; han är deras tolk.
»Han dömme mig nu, inför hela sitt folk,
»om trofast jag varit. Sen vill jag dig följa,
»på snöbetäckt fjäll och på brusande bölja,
»och der, vid ditt hjerta, jag njute min lön,
»tills evigt vi famnas på nyskapta ön!»
En eldkyss blef svaret; på draken de gingo,
i seglen en svällande medvind de fingo.
Den sjöhäst så snabbt uppå hafsfältet sprang,
att saltvågens slag emot refbenen klang.
Ung Skjold, med sin Gefion, hvars snöhand han tryckte,
bland Folkvangs Gudinnor förflyttad sig tyckte,
och hjerta vid hjerta nu klappade sällt!
Snart makan af Onar kring jordringen spände,
sin mantel; och längs öfver böljornas fält
små sjöbloss nu flögo, hvart ögat sig vände 1’).
Det sågo de svenner; då hviskade en:
»Ej oblidt mig syns detta nattliga sken;
»ty Freja det är, som vill skyddande följa
»de lycklige två, öfver nattdunkel bölja.
»Sitt härliga Brysing på halsen hon bär;
»mång Ljusalfer små på hvar perla der sitta:
»likt stjernskott de redan kring böljorna spritta!»
15) I Nordsjön och a. st. synas, under mörkret, små glittrande skimmer
på vattenytan, våta t&g m. m. hvilka af sjöfarare kallas saltglim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
