Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
tills Nifelheras nattliga floder de nå,
vid lifsträdets rot, hvarest Frosttrollen hvila ’).
Allena och tankfull Gudinnan der gick;
men hastigt stod Odén inför hennes blick.
Den mägtige nickade vänligt, mot Saga,
som ännu knappt vågade andan att draga.
Hon bugade. Gyllene bägarn hon tog:
»Ej mjöd plägar mägtige Valfader smaka,
»jag vet det. Dock mins jag, han plär ej försaka
»den dryck, som jag skänker.» — Nu Valfader log
och tömde gullbägarn. Föll då hans öga
på en af de gyllene taflor, der stod
vid dörren. Men Saga, med välberådt mod,
bar gulltaflan fram inför gästen den höga,
och talade smekfullt: »At runan min hand
»förtrott det, som timat i Saxarnes land.»
Så taldt; och hon gulltaflan vände mot dagen;
då lyste den, liksom en stjerna i brand.
Men Saga, af inskriftens ämne betagen,
nu läste: »När AsiaDiarne gått
»tillbaka mot Asgård, vid Hethe de höllo
»ett sjöslag, och flydde. Likt Skenhammar föllo
»de härliga namn, som från Valhall de fått.»
Så läste Gudinnan. Hon gullbägarn fyllde ;
men tankfull satt Odén, han bägarn ej såg,
och fällde nu honom. Dess perlande våg
1) Söckrabeck hafva några uttydt vara den avarta floden. Finn Magnassen
•äger, att det betyder den nedsänkande (uppslukande) floden, och detta epitet
passar forträfligt till den dystra glömskan* flod vid Sagas boning. Hvad
^sistnämde mytolog yttrar om Saga, är här icke anledning att omröra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
