Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Ren Va ner na säkra om segren sig göra.
Men hastigt till Qvaser den vise der kom
en ilande kämpe. Han sade: »Vänd om!
»Vänd om! Nyss en krigshär förhärjat vårt läger.
»Den nalkas hitåt. Se der, hvad jag säger,
»besannadt.» — Och Qvaser en krigshär nu såg;
med bloss och med slagsvärd, den ställde sitt tåg
mot staden. Ej någon de krigarne kände,
om Gudar det var eller Gudar dem sände?
Mot hvem och för hvem, ingen vet det. — Allt nog!
Hvaren af de Vaner, som flykten ej tog,
blef nedlagd. Ej remnor och flakar beskydda
de dröjande. Nederlag väntar dem der.
Ren fältet af slagna, af döda och flydda
är uppfylldt. Så skingrades Vanernas här.
Knappt Qvaser i flykten förmådde dem samla;
hans vishet dem värjde, sen svärdet bedrog.
Ren striden var slut. Men kring Asgård det gamla
den anlända hären en sköldborg nu slog.
När Vile och Ve, utaf sår betäckte,
den nyheten hörde, de blefvo förskräckte,
och sade: »Kasanernas stridsmän det är.
»De roflystne angripit Vanernas här,
»att ensamt den urgamla staden få plundra;
»de annars förut hade lemnat oss stöd.
»Nu kostar det föga att öka vår nöd.
»Så stormen ej tystnat, förrn åskorna dundra I
»Men hvilen er, kämpar! Tills morgonens rand
»oss helsar. Då rusten, med svärdet i hand,
»er alla! Måhända att Vanerna hämnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
