Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
och närmaste vägen åt Qvenland de tagit.
Den samlade Asiahären drog bort
mot Norden. Dera följde ock Fjorguen den sköna.
Men hejdadt blef vandrarnes tåg, inom kort:
af hagel och oväder ängarne gröna
förhärjades. Störtfloder kommo, med dån,
från höjderna; famnsdjupa fåror de plöjde,
kring nejden. Sig Wolga ur flodbädden höjde,
och kastade böljorna långt derifrån.
När ovädret stannat, ett skydrag allena
gick fram. Det sågs jorden och himlen förena:
allt hvirflade opp, i dess sjudande famn.
Det tågade långsamt, likt Ymers hamn.
Med rysliga knallar det brister omsider.
Hvar Asiastam, utaf häpnad, sig sprider
än hit och än dit. Sedan ovädret flytt,
de måste fördröja, på vidsträckta fältet,
i stamtältens skygd, till dess morgonen grytt.
En hullfager hjord till det yttersta tältet
då flåsande kom. Ifrån närmaste bygd,
den sökte, i natten, sig föda och skygd.
Den synen mång hungriga svenner förnöjde:
»Se! Villebråd här, af det yppersta slag,
»vi fånga. Upp, vänner! Förrän det blir dag,
»vi här vilja frossa, att ej blifva röjde.»
Så gjordt. Och de slöko, som glupskaste lo,
tre dragare feta. Men snart deras ro
sju Bergresar störde; och en af dem höjde
sitt svärd och sin röst: »Ha! Jag kom just i tid,
»att ännu för eder en läckerbit sätta;
»sen skolen J blifva för evighet mätta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
