Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Beldeggs öde, snart samtalet fördes
pä Gaute och Sige. Mång suckar då hördes,
mång tårar då runnö. Förrn stormvinden tar
sin flygt öfver hafvet, han molnen blott har
i följe; dock börja ren vågorna alla,
af orolig aning, mot stränderna svalla;
så långsamt ett sorl genom laget nu gick.
Men AsiaOden, med lugn i sin blick,
fast storm var i hjerta, och sorg uti sinne,
dä sade: »Må gyllene hornet bli tömdt,
»till Beldeggs och Gautes och Siges minne,
»och ej deras namn uti Norden bli glömdt!»
De strålande gullhornen tömdes i botten.
Och AsiaBrage, på samma gång,
qvad brödernas Drapa. Så djup var hans sång.
Men tankfull satt fadren och Öfverdrotten,
lik Måne, allena på himmelens rund,
när stjernorna bortgått. Men efter en stund,
hörs AsiaÖfverdrott tystnaden bryta:
»Ej stormar beständigt kring verldshafvet ryta.
»Ej natten beständigt kring Nordfjällen rår;
»en lustfager blomma på dem äfven står.
»Vi hafva från Sigurlam tidningar glade:
»som hans Valkyrja, den trofasta Skade,
»tre år, vid hans sida i slagtningar gått.
»Och Konungadöme i Qvenland han fått.»
Hvart hjerta till glädje den tidningen rörde.
Men AsiaFrigga från högsätet spratt,
med molnbetäckt panna, då nämnas hon hörde
den trofasta Skade. Orörlig dock satt
dess hugstore make. Helt liknöjd han ropar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
