Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
648
åt Skyde, som gick der, bland svennernas hopar:
»Gå! Hämta den rustning, som Sigurlam tog
»från Qvenernas Konung. Du känner den nog.
»Enhvar bör den se, att hans hjeltebragd röna.
»Och om, på sin äfventyrliga färd,
»han tänkt sig en mö, som hans kärlek är värd,
»må hon då hans mod och hans trohet belöna!»
Högt lyfte han gullsköld och brynja och svärd
samt hjelmen. De skeno som nordljusets flamma.
Han fäste sin forskande blick, i detsamma,
på Hejdi. Och se, öfver kinderna då
en rosensky for, som på Ljusalfer små,
när hjertat dem sväller. Inom sig hon kände
en värme så ljuf! Ej den eld henne tände
tillförene för Uller. — Vid middagens stund,
känns solstrålen ofta mer himmelsk och sund;
fast hett den, om qvalmiga morgonen, brände.
Än Sigurlams rustning beses af enhvar;
men Hejdi för tanken blott ägaren har,
Som vårskyar nöjena skiftande logo.
Asynjorna alla sig satte till häst;
till fots ut åt nötskogen svennerna drogo.
En vildhäst tog Hejdi; ty denne var bäst
i styrka och snabbhet. Hej! Utåt han rusar,
och fraggande skum ur hans näsborrar frusar.
Försvunno då alla. Men hastigt ett skri
der höres, på afstånd. Förfärade bli
de långsamt, i nötskogen, vandrande svenner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
