Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Hon ögonen fällde, hon skiftade hy.
Strax Skyde for opp. Med oändelig smärta,
han tryckte den snöhvita hand till sitt hjerta:
»Se, jag lik en vålnad, dig nalkas. — O, gif
»mig också en blick! Jag har räddat ditt lif.
»Den gärden var ringa; jag vet det, du hårda!
»Men hvarföre skulle så ömt du mig vårda,
»att tusende gånger mig sen låta dö?» —
Så ropade han. Och den skälfvande mö
sprang bort. Men hon tänkte: »Hans ord hos mig nära
»båd ömkan och afsky. Det sårar min ära,
»att den som mig räddat, förråder sin vän!
»Hvad? — Tanken på Sigurlam framstår igen!. . .
»Han älskat mig fordom; och än han mig saknar!
»Han hållit sin ed; han ej bryter den mer.» —
Så tänker hon. Sigurlams bild hon nu ser,
hvar gång, uti drömmen. Och sen, då hon vaknar,
hon tycker, att Sigurlam mot henne ler.
Så ständigt hans bild hennes hjerta besökte,
och fasan för Skyde sig dagligen ökte.
Omsider ett bud ifrån denne hon fick
med AsiaOden, på hvilkens befallning,
till yrande sjuklingen åter hon gick.
Helt matt var nu Skyde; men ådrornas svallning
föröktes. Han talade lugnt några ord;
men kallt blef han svarad. Han ömsevis tiger
och ömsevis talar. Allt högre då stiger
hans stämma, och Hejdi allt undan sig drar.
Nu, yrande starkt, hennes snöhand han tar.
Förgäfves från honom sig slita hon söker;
hvart ord, som hon talar, hans yra föröker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
