Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670
ȁt AsiaBrage, som tala skall,
»en skSI också egnas.» — Ej elfvernas svall
bemärkes af fjällbon, som trotsar dem dristigt;
så Diarne, trotsige öfver sin kraft,
den läto bedöfvas af gullhornets saft.
Och AsiaBrage, i spänning och dvala,
af mjödet, begynte om Gudarne tala.
Hen ringa af andra han kunde förstås;
så gnistrar ännu ett förslocknande bloss.
Kring Gudar och hjeltar än sväfvar hans anda;
han Gudar och hjeltar tillhopa hörs blanda.
Och likasom himlen, i böljornas bryn,
sig speglar, och bottnen blir hög såsom skyn;
så smältes tillhopa, i skenbar förvandling,
odödliges verldsmagt med dödliges handling.
Den gästfrie Hler vill han varna alltjemt
mot tron på affällingars digter och skämt;
men rusig, han digtade sjelf mer än dessa.
Och gästfrie Hler, lika drucken som han,
hvar asiasaga förtjusande fann,
och nickade bifall, med snölockig hjessa.
Hvart misslyckadt ämne, från talarens mund,
upprepade AsiaLoke, på stund.
Så pratar om varningar eller om agan
en onskefull pilt, uti leksvenners rund.
Om Jagtens Gudomlighet Skade blef sagan
begynt. Och då bugade Lopter så mjukt,
för AsiaFrigga, och afundsjukt
omkring sig hon såg. Hen Brage han nämde
hur Valfader, Häner och Loke, en gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
