Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
beredde sig kost, bur en Jätte dem skrämde
mod sig att den dela. Hur ban pä en stång
gaf Loke en luft resa. Logo nu alla.
Men Iduns bortfärd och flykt till Valhalla
och lågan, som Gudarne tändt kring sin borg
mot Jätten, det väckte än löje, än sorg.
När AsiaBrage den sägnen berättat,
skrek Lopter: »Jag något vill foga härtill:
»De Eviges spåneld jag släcka ej vill;
»dock måste mitt känsliga hjerta bli lättadt,
»sen likasom Valfader sjelf jag mig mättat,
»af feta strandhugget. Derföre skall
»jag äfven med er min lycksalighet dela,
»och gudaförlustelser här för er spela.
»Man sagt, att när Skade hört fadrens fall,
»beväpnad hon gick, för att blodsböter kräfva
»af Gudar.» — Han slöt; men sin hand sågs han häfva:
Strax trätsjuke Häner der nu trädde opp,
förklädd till Gudinnan Skade. Sin kropp
den högväxta, hof hon, och spjutet hon svängde,
och skrek: »Jag med Gudar skall strida, om de
»en man mig ej gifva, och få mig att le.» —
Och utklädd till Njordgud, ur skaran framträngde
den illsluge Allvis. Då sprang i hans famn
den utklädda Skade, och Balders namn
hon ropte. Med stolthet och illfundigt nöje,
hon pysslingen smekte. Det väckte stort löje.
An honom hon kysste, än opp honom hof
på arm; och sen qvad hon med stämma så grof:
»Kom liten kär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
