Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Af prydnader nedtryckt, med möda hon gick.
Hon äfven var åtföljd af gullprydda tärnor;
de blänkte som himmelens glittrande stjernor.
Hon sänkte på Skade en bjudande blick,
och uppsteg på högsätet. — AsiaOden
såg opp, liksom solen vid dimma och köld:
»Det prålet jag känner. Från ringprydda stöden,
»som Norddrottar gåfvo mig, är det en stöld.
»Vill hon då för Ve och för Vile sig smycka?
»De åter förgifta sin broders lycka?
»Hvi kommo de hit? — Ha! Sjelf jag dem böd
»förvärfva sig riken, i fjällstängda Norden.
»Nu skördar jag lönen! Nu svartsjukans glöd
»allt högre tycks flamma; men ingen på jorden
»må se hvad jag lider. O, kunde jag ock
»för Gudar det dölja! De glömma mig dock!»
Sen talte han hemligt till Vidar den tyste:
»Du såg hur din styfmor af gullringar lyste?
»Min bildstod man plundrat. Som ljungelden fort
»låt dräpa de bofvar, som stölden gjort2).»
Men lätt det ej blef; ty föröfvad var stölden
af illsluge Allvis. I midnattens stund,
nyss AsaFrigg offrat i Gudarnes lund;
men harmen ej svalkats, trots nattliga kölden.
Då såg hon en Dverg. Han sin tjenst henne böd;
Svag yppade hon sitt beslut och sin nöd,
och pysslingen bortgick, och så sina bröder
han väckte: »I hört, att en ed har mig fäst
»till AsiaUller; hans Fylgja väl blöder
»till slut! Likväl hatar jag Åsarne mäst,
2) Se Saxo, l:a bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
