Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703
»sen AsaThor djerfdes min frändskap förakta.
»Ej heller jag AsiaLoke har glömt.»
Då sjöngo de pysslingar fyra helt sakta,
i bergshålans natt, der de listigt sig gömt:
»HämdI Segrande Hämd!
»Tyst med släggan! Högt med flamman!
»Bistånd, som vi Asar gifve
»gagne dem, liksom af brynjor
»döende få njuta gammani
»Vare domen bestämd!
»Evigt vanärade blifve
»två de förnämsta Asynjor!
»Hämd, hämd!»
Och ut hade illsluge Dvergarne gått,
och AsaFrigg bildstodens gull redan fått.
När Onar steg opp, gingo alla till hvila.
Men AsiaÖfverdrotts tankar de ila,
likt skyar, som jagas af stormarna om,
och aldrig få rasta på blåhvalfvet höga.
Vid midnatt, han tyst in i sofrummet kom.
Likt spejande drake, hans blixtrande öga,
vid månskenet, sökte det röfvade gull.
Han tog det. Hans håg var så hämdefull.
Sin sofvande maka han ville ej väcka:
»Ej mer skola qvinnotårar mig gäcka.» —*
Han sprang, liksom rädd från ett lönnmord han flytt.
På bildstoden smyckena uppsattes åter.
En spejande vårdman der vakta han låter;
men listen ej sof. Den sig framsmög på nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
