Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
704
När AsiaFrigga omsider nu vaknar,
hon ropar: »Det hatade gullet jag saknar.
»Monn Skade det tagit? — Fritt äge hon det!
»O, ve! Att jag sjelf icke lydde min ånger!
»Inom mig beslöt jag, val hundrade gånger,
»att återge gullet. Men stoltheten lat
»ej ångren få råda! Nu ångren skall stegra
»sin fordran, och Skade nu dubbelt skall segra,
»nar jag för min make som brottslig står.» —
I högaloftssalen så dyster hon går:
»Mig tycks detta gille är gjordt för de döde!
»Mig tyckes den riktprydda gästsal stå öde,
»då icke en blick af min make jag får!»
Så qved hon. Då inkom i högaloftssalen,
den starke AsaThor. Reslig likså
en dimma sig breder i blomstrande dalen.
Nu helsade honom båd stora och små:
»Kom! Oss dina äfventyr strax du berätte!
»Hur gick väl ditt envig med Hobergets Jätte?
»Hvad är det för märke i pannan du fått?» —
»Ett tecken att ärligt jag profvet bestått.» —
»Var han, lik den Hrugner, som AukaThor fällde,
»så stark och så utrustad?» Frågades sen. —
»Svag var han mot denne; men klubba af sten
»han hade också, och ban framgick med välde
»mot mig. Och min strid emot honom jag tror
»nog ryktbar skall bli. Denna stenböld är stor:
»från Jättens flintklubba kom den. Då gälde
»det lifvet. Men rådig min följesven var,
»och Jätten, den hårde, besegrat jag har.o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
