Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
712
Men, fort som ett strömoln från fullmånerunden
af stormvinden jagas, så hastigt nu flyr
den utklädda hexan, med Uller. Allena
står AsiaOden i natten sena.
Bedröfvad sin gång emot borgen han styr,
och nämner för ingen sitt äfventyr.
I tysthet alltjemt med sitt hjerta han strider.
Men AsiaUller den lögnsagan sprider.
Sjelf AsaThor tänkte nu: »Inom kort
»min pannböld jag mister, om hexan jag låter
»den böta.» — Och ilbud han skickade bort
till henne derom. Men hon svarade åter:
»Jag sejdstaf blott rör under lufthvalfvet blå;
»vid midnattens stund, till mig Andarna gå.»
»Och AsaThor kom. Likt en vindfläkt i gräsen
hon nalkades, ändrande stämma och väsen.
Tre hvarf hon nu AsaThor förde omkring
en stenhäll, och hviskade: »Ordet förfelats.
»Vi mötas å nyo, sen molnet har delats.»
Nu sprang hon från Drotten, i ring utom ring,
med skri, liksom stormandet, under ett Ting.
Sitt hufvud mot marken hon vansinnigt stötte.
At motsatta sidor de skyndade ut.
Men åter vid trekorsadt vägskäl hon mötte
den väntande AsaThor, hvilken till slut,
i trollhålan ingick, med svärdet i handen.
När någon gång detta mot klippans vägg
han stötte, då gnistrade det ur den egg,
som kornblixtar små utmed himlaranden.
Och AsaThor mumlade jemt, i sitt skägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
