Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
Men hexan böd tystnad. Hon tecknar och korsar.
Hon tystnad befaller, ännu en gång.
och mumlar helt tyst en besvärjaresång.
Snart stockade bloden ur pannbölden forsar,
snart AsaThor tycker att lossnat den har.
Ej mera förmår han sin glädje att styra,
han ropar: »Så glad ännu aldrig jag var,
»sen jag utur Jättehem Örvendel bar.»
Nu svarade hexan i andeyra:
»Min maka var Örvendel. Tack för ditt ord!
»Den hökassen, som på din rygg du har tagit,
»den har ock din hjornlösa panna bedragit 9);
»ty nu är min trollkraft omintetgjord.
»Ha! AsaThor är blott en pladdrande gumma.» —
Förgrymmad tog AsaThor slagsvärdet opp.
Men hexan, nog slug att ej tiden försumma,
var borta. Den retade AsaThor lopp,
att utgången finna. Han sökte och sökte,
väl glimmade svärdet mot vägg och mot grund;
men skenet försvann, uti samma stund.
Hvar misslyckad sökning hans vrede förökte.
Omsider på vidöppna fältet han kom,
der mötte han hexan. Hon for likasom
en ande, om natten, på luften, på jorden,
kring AsaThor, qvädande högt dessa orden:
»Det skola Åsarne röna,
0) I d. y. Eddan står om Thor, att han i en hökasse (jernkasse) bar den
sjuke Örvandil ur Jotuohem. En usel tillsats vid denna annars betydningsfulla
myt; hvarföre jag egnat detta äfventyr åt den hist. Thor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
