Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7«8
När Åsarne kommo, han vänligen log,
och lätt denna sång på sin kantele slog ,4):
»Nord! Bland dina berg och böljor
»ställde mig den starke Anden.
»Men min hug var mild som månen,
»och min sång så varm som solen.
»Tingens väsen, verldars upphof,
»eldens födelse besjöng jag.
»Dervid dallrade all luften,
»dervid klang i djup och klyfta.
»Flärdens fara, flyktigheten
»af allt jordelif jag qvädde.
»Fram då qvä||de qvalets tårar.
»Vreda sinnet vekt jag gjorde,
»sorgsna sinnet starkt jag gjorde.
»Fordna fäders kraft jag qvad för
»hyddans häpne hyresgäster.
»När jag stämde silfversträngen,
»straxt de stolta skogens åbor
»förde fort de fyra fötter,
»luffade på långa läggar,
»för att lyss till ljufva leken.
»Ej fanns fjädradt djur i fjällskog,
»som då icke drog till dansen,
»vigare än vindens hvirfvel.
»När jag slog på silfversträngen,
»allt hvad uti vilda vågen,
14) Denna drägt tillades Finnarnes Väinämöinen, hvars sånger hafva den
mildaste anda. Kantele är ett fornnordiskt strängaspel, liknande det fordom
brukliga instrumentet hummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
