Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
på Lättfote ned, som en ilande vind.
Den älskade sonen, med hand under kind,
ej såg det. Men Guden, som nu ville väcka
sin sörjande ättling, nämde hans namn.
Det ljöd som en svallning kring vikingens snäcka,
när segel den refvat och vaggar i hamn.
Men sonen, fast himmelska rösten han hörde,
sitt vemodsbetungade hufvud ej rörde.
Då öppnade ryktets bevingade Gud
sin mund och han sade: »AsiaBalder,»
tre gånger. Och hördes då likasom ljud
af hundrade harpor och hundrade skalder.
Snart Guden och rösten försvann uti skyn,
likt skimrande Bifrost, för ättlingens syn.
Men han var förkrossad af saknadens smärta:
»Den trösten jag njutit förut, och dock var
»den trösten ej nog för mitt blödande hjerta!
»Din namnstorhet, son, borde glädja din far;
»men nu har all glädje för honom försvunnit.
»Hans bröst är ett eldberg, som redan utbrunnit,
»och natten och tystnan der blott äro qvar!»
»Dotter af jorden, du högväxta Ära!
»Dotter af himlen, du ljusletta Fred!
»Er har jag gifvit min trohetsed,
»er jag den åter vill svära.
»Med klappande hjerta
»fåfängt jag dock till den branten har sträfvat,
»der J för mig sväfvat.
»Jag nedföll med smärta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
