Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
736
»Rösten jag höjde* att efter er ropa.
»Rösten förqväfdes! Då sade er hamn:
’Olik är ätten; i samma famn
’trifvas ej vi tillhopa!’ —
»Min ed jag dock lydde;
»sökte er båda, så trogen och trägen.
»Men farlig var vägen,
»och dagsljuset flydde!
»Flyn mig! Dock må edra skenhamnar sväfva
»öfver den gamle som då han var ung!
»Må de, när vägen blir mörk och tung,
»honom ur gruset häfva,
»och vandringen lätta!
»Men på hans grafhög, o måtten J sjelfva
»dock slutstenen hvälfva,
»och kronringen sätta!»
Nu sorg honom hejdar, nu sorg honom jagar.
Till Hunaland kom han: »I sällare dagar,
»min älskade Sige, du herrskade här;
»men, liksom min lycka, du höglagd nu är!
»Din Rörik ej känner mig. Ej vill jag träda
»i konungasalen, der skalderna qväda
»om dryck och om älskog.» — Allt vidare dref
hans sorg honom. Okänd för alla han blef,
likt vågen, som vexelvis sjunker och svallar.
Med eggskarpa svärdet i slöjdevan hand,
han uthögg en julle, vid trädfager strand,
och Odinsholme man ännu den kallar
l) Odens holme är belägen vid Ösel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>