Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
742
»det onda. Min hatfulle fader, som strider
»med mig och med alla, oss skickat det bud:
’Om AsiaOden, den störtade Gud,
Vill mig besöka, jag skydd honom lemnar.
’Jag vet hvar han finns, och jag icke mig hämnar
’på värnlös man, i den ringares skrud.’
Upp for nu den gamle. Det smädande talet
i klappande hjerta fördubblade qvalet.
»Hal Strax det mig lyster till Thjasse att gå;
»hans fridsord jag löser, att strida vi må.»
Då svarade Skade: »Nej, lugna ditt sinne!
»Bekämpa den Svartalf, som herrskar derinne.
»Jag Fjorguen känner. Hon fåfäng är;
»men fåfängan aflar ej låga begär.
»Nu lider hon. Nu hon min vän ock skall blifva,
»sen offer hon blifvit för verldens förtal.
»Jag henne vill söka, och tröst henne gifva,
»sen du äfven öker den lidandes qval.
»Jag Fjorguen känner. Min sällhet hon mördat;
»fast sjelf hon deraf ej sällhet har skördat.
»Ja, Fjorguen den sköna förnedrar sig ej.
»Hon oskyldigt led ju för dina bröder....»
Strax afbröt den gamle: »Hon oskyldig? Nej!
»Gläds, hexa! Att jag redan djupare blöder,
»sen du dessa sår äfven upprifva fått,
»blif säll genom medälskarinnans brott.»
Då genmälte Skade: »Gå du, att förgifta
»din lifsdryck, att sedan din ande ock må
»förpesta all verlden! Men frid skall jag stifta,
»att Norden af dig ej skall vanhelgad stå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
