Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
»hans fall är dock redan på mördaren hämnadt.
»Och, AsiaBalder! Du ohämnad -
»Ditt namn, liksom sandkorn för störtande skuren
»förs hädan. På nattliga molnstoder buren,
»snart glömskans Häger omsväfva skall
»din ätthög. — Vid Balder den godes fall,
»gret allt, för att lösa hans stoft från de döde.
»Af sorg dog hans brud.-—Hvem begråter ditt öde?
»Din ätt — ja, sjelfva din Nanna är kall!»
Fram gick han så dyster. De kolsvarta stammar
i skogen han såg ej. Och rökmolnet der
han märkte ej. Tanken på blodshämden är
hans ledare. Hastigt kring honom då flammar
en eldvägg af granar. Han studsar dervid.
Att fly — dertill gifves ej rum eller tid.
Att stanna — är dö, under tusende plågor.
Allt tätare famnas de mångklyfda lågor.
Till sidan han blickar. Men lågorna opp,
som ormar, sig slingra från röt och till topp.
Här marken blir kringsköljd af glödande vågor,
det knakar i stam och det brakar i sten.
Så står nu den öfverdrott helt allen.
Ett rökmoln af eldflingor glödgadt nu sänker
sig ned mot hans hjessa, och likväl han tänker
på Beldegg — ohämnade Beldegg ännu.
»Snart ligger jag ohämnad, likasom du!»
Han sade. Då hördes det braka och knattra
uppöfver hans hufvud. Ett glödande regn,
likt rödblått åskmoln, kring honom ses smattra.
Hans hufva och kofta ej mer gåfvo hägn.
De brunno. Och redan två störtande tallar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
