Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
766
Slutanmärkning.
Alla fyra dessa äfventyr mellan AsiaOden och Binda äro tagna nr Saxos
Danska historia. Att denne häfdatecknares berättelse om Odens landsflykt m. m.
skulle vara aldeles diktad, derföre att hvarken Sturleson ej heller någon annan
nrkund enkom nämner den, eller att detta skulle angå den mytiska Odén, vågar
jag betvifla. Finn Magn. har, som mig tyckes, icke orätt antagit att 96:te till
och med 102:a verserna af högsången kunde vara en afhandling om Rinda,
hvilken Saxo i sin 3:e bok omtalar; likväl tyckes denna episod i Havamal aogå mera
en hist. än en myt. person, hälst denna sång icke är beräknad på annat än
allmän etisk lära, med undantag af de 3 sista raderna i 13 versen och de 3 första
i den 14: de, hvilka rader tyckas bäst passa till den så kallade 3:e afdelningen,
om Suttung8mjödet, hvilka äfven Finn Magn. anser hafva tillhört en särskilt
festlig sång. Rinda nämnes i d. y. Eddan och i Groas trollsång i d. ä., men helt
lösligen i båda dessa nrkunder. I skaldespråket förekommer Rindas namn oftare;
men blott såsom en bildomskrifning, likt många andra hist. personers namn.
Flera gånger omtalas de nio stora Asynjorna; men Rinda nämnes icke bland dem.
Hon hör således mera till sagan än till myten.
Som de källor, Sturleson följt vid yngl: sagans författande, förmodligen
endast vidrört Upsala dynastien, så hafva de väl framstält denna ätt i sin storhet,
och öfversett de bihändelser, som angått AsiaDiarnes enskilta lefnad. Likväl skulle
man tycka att AsiaUllers upror, såsom poetiskt ämne, bort i yngl.-sagan
intagas, äfvensom AsaBalders (Beldeggs) strider och död. På det sätt historien nu
framställes, kunde detta ske; men svårligen efter forntidens. Att en nykommen
herrskareätt har motståndare, är vanligt; att denna ätt icke vill utsprida sina inre
beskymfningar, är naturligt, äfvensom det är nödvändigt, att den muntliga
traditionen måste inskränka berättaren till de enklaste och på dynastiens
hufvudsyften mäst rigtade föremål.
Saxo och Sturl., nära hvarandra i tiden, hafva brukat någorlunda lika
urkällor, fast de varit ledde af olika åsigter och syften. Sturl. ville börja sin
historia i dess första vigtiga moment; och hvar är det, om icke i Asiastammens
invandring t Hans yngl.-saga blef således en enkel och klar inledning till hans
historia om Norge och Island. Saxo deremot skref sin Danska historia med den
blinda ifver och förkärlek, som i politiskt och religiöst afseende utmärkte
forntidens lärde, och lade sin styrka mera i formen än i ämnet. Likväl måste
mellan dessa båda häfdatecknare finnas en betydningsfull likhet, i anseende till den
äldsta sagan, hvilket äfven besannar bådas trovärdighet, oaktadt de synas nästan
stridande mot hvarandra. Detta ämne må undersökas. Saxo säger icke att Skjold
var son till Odén utan till Lother. Den Lodan, som Ossian omtalar, anses vara
identisk med vår Odén (Vodan) eller Löder. Att Löder liksom Odén, Har och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
