Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
768
nämndt i not. 23 vid 3:e s. Kunde ej denna vara förvexlad med den danske kung
Helge, och Saxo således äfven i denna punkt vara trovärdig, fast dunkel P Den Alfhild,
som Saxo kallar Skjolds maka, nämnes icke af Sturl.; men i Hervararsaga samt
Thorsten Vikings, saga omtalas en Alfhild, samtidig med den förra. (Se not.
2 vid 3:e s. och not. 6 vid 17:de s.). Saxo säger att Skjolds son hette Gram.
Månne ej Grams bedrifter blifvit sammanblandade med Grims? Alfhild
uppfostrade Ogns son Grim och denne gifte sig med Alfhilds dotter Banggerd; således
blef Skjold hans stytfader och Alfhild hans mor i tvefaldig mening, såvida hon
varit densamma som Saxo nämner. Namnet Grip, som i Saxos vers om Gram
förekommer, torde rätteligen vara Grim, fast denne såsom förklädd kallade sig
Gram, och kanske sedan fick behålla detta ärenamu för senare konungar, ur
hvilkas antal han dock blifvit af flere häfdatecknare utesluten. Saxo gifver Odén
øtundom Upsala stundom Byzans till bostad, i stället för Asgård. Utan att
förkasta hvad Finn Magn. yttrat härom, tror jag helt enkelt, att detta har sin grund
deri, att Saxo, som kände, att en folkstam, hvilken i ursägnerna kallades Turkar,
åtföljde AsiaOden till vår Nord (se slutanm. vid 15:e och 26:te sång.), förvexlade
desse med de mot de kristne stridande Ottomaner, och namnet Byzantium föll
lättare för den store latinaren än våra nordiska namn Sigtun, Upsala o. s. v.
De grundligaste underrättelser, om våra urkunders Turkar, gifver oss Herr A.
M. Strinnholm uti inledningen till Svenska folkets historia. Det Ingn, hvarmed
han följer våra och andra länders fornhäfder, och den sans, hvarmed han
framställer andras forskningar, göra honom till en af samtidens läsvärdaste historiker.
Sturleson säger att Odén for ofta bort » främmande land, för att lara
folkslagens seder. Odens motståndare hafva måhända ansett en dylik resa för en
flykt. Saxo säger också att Odén gjorde sig sjelf landsflyktig för Friggas skuld.
Hvad Saxo förtäljer om hennes otrohet, liknar Sturlrs berättelse om Vile och Ve,
som ville dela Odens land och maka sig emellan. Saxos yttrande att Nordens
konungar läto göra Odén en gullsmyckad stod, och att Frigga lät stjäla bort
gullet derpå, tyckes vara föranledt af den dyrkan, som AsiaOden fick här i
Norden, samt den mytiska sägnen, som Stnrl. har i sin Edda om Freja, då hon för
att få Brysings smycke, lemnade sig åt fyra dvergar, hvarom i nästa slntanm.
Då namnen Frigga och Freja i våra urkunder så ofta förblandas, har sådant
äfven kunnat missleda Saxo. I anledning af Odens kärlekshandel med Binda,
säger Saxo först: att han afsattes från sin värdighet af Diarne och gjordes fridlös;
men yttrar sedan att han återfick sin gudavärdighet och blef så ansedd och
namnkunnig hos alla folkslag, som om han varit ett ljus för hela verlden. Här röjes
åter en sammanblandning af den myt. och den hist. Odén. Sturl. säger om den
senares död: då begynte man på nytt offra åt Odén; han har förut nämt, att
folket ansåg Åsarne som gudar. Det förra uttrycket tyckes således antyda, att
AsiaOdens anseende till en tid blifvit förringadt, och detta kunde hafva skett
genom Ullers uppror. Att Sturl. uttryck skulle angå den myt. Odén eller flere
hist. Odiners invandring i vår Nord, låter väl icke rimligare. Saxo, som tyckes
mindre bekant med vårt gamla Svithiod än med Götharikes småstater och tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
