Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
778
den fagra Asynjan. Hon listen ej märkte
men lidelse Lopter i listen förstärkte.
Det skinande gullsmycket eggar allt mer
hans åträ. Sä ljuf är den fruktan det ger.
Från liljebarm snöhvita linnet han drager,
med darrande händer han gullsmycket tager,
och stolt inför MedOden sedan han går,
som rasar af vrede. Uen Lopter den stillar:
»Din knämö är vis. Hennes otro jag gillar.
»En Gud den beredde. Du mig ej förstår?
»Hör! Skymfen på AsiaFreja skall falla.»
Han nämde sitt anslag. Det gillades ren
af MedOden, hvilken lät önskemön kalla
inför sig. Hon skalf, som vid Magternes sten
en brottsling. Sig MedOden yttrade sen:
»Du döden förtjent. Men din ungdom jag skonar,
»om strax med ett svek dina svek du försonar.
»Bed AsiaFreja i djupaste mull,
»för evigt, begrafva det hatade gull.
»Bed henne deröfver en bindruna qväda,
»att vinna min hyllest, om den kan dig gläda.
»Blott hon känner sejdkonsten. Gå! Men förtig,
»att smycket det hatade visats för mig.
»Lyd! Om ifrån döden du önskar att frälsas,
»och snart såsom högst bland Asynjorna helsas.»
0) I d. y. Edda säges, att Loke vid detta tillfälle först förvandlade sig ti 11
en fluga och sedan till en loppa, hvarom i denna sångs slutanm. Att detta till sin
böljan varit en naturmyt, hvilken omsider blifvit invecklad med en historisk sägn,
tyckes tydligt, ehuru äfven denna senare fått ett slags mytisk anstrykning.
Vidare se Finn Magn. mytol, ordbok vid Arnæ Magn. Kommiss. Edda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
