Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
Och tyst i sitt hjerta den eden han svor:
»Min hämd skall de lyckliga Dvergarne drabba;
»men hämnarens seger af tystnan beror.»
Och tyst var han. Listige Lopter sjelf tror
hans sätt, och begynner hans vekhet begabba.
Till AsiaFreja strax önskemön gick;
så blek står en stjerna på blomströdda kullen:
»Till skänks detta smycke af Dvergar jag fick;
»men djupt har jag gräfvit èn håla i mullen,
»och der vill jag sänka det hatade prål.
»Må du med din sejdkonst inviga dess bål,
»att MedOdens kärlek jag snart vinner åter.
»Din Sejdkonst är viss, aldrig felade den.»
Sin snöarm kring höga beskydderskans knän
hon knyter. Hon beder, hon snyftar och gråter.
Men AsiaFreja än blickar helt skygg:
»En brottsling är du, och jag kan icke trygg
»dig följa. * All verlden ditt lättsinne känner;
»det misstänkt dig gjort inför qvinnor och männer.» —
Då sade Asynjan: »Ej brottslig, men svag
»jag är. Sjelfva MedOden känner att jag
»belögs utaf dvergarna. Vill du förråda
»en värnlös, olyckelig qvinna? Vi båda
»ju rönt den förkrossade kärlekens qval?
»O ve mig! Du tiger. Och verldens förtal
»du vill ej förmildra; men öka min smärta!
»Vill sjelf du då stjäla min MedOdens hjerta?
»Att honom behaga, jag offrade allt;
»att verlden behaga, du mördar mig kallt,
»för det jag af ömhet mig låtit förblinda!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
