Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
800
derföre, att den vilda forntiden gaf den högsta gudamakten blott den högsta fysiska
betydelsen, eller derföre, att de med asarne inkomne Turkar, hvilka voro
beslägtade med Grekerne, s8go uti Thor en afbild till Hellenernes Zeus; ty asialäran
hade Odén (den intellektuela kraftens representant) till sin öfvergud; men hos
Greken var denna kraft framstäld i Apollo och Minerva, såsom underordnad
deråt Zeus, hvilken förestälde den fysiska kraften och förde åskan i sin hand. Samma
akäl, som vi nti slntanm. vid 17 sång. framlagt, att Ager icke behöfdes, då Njord
var hafvets beherskare, enligt dåvarande asialära, gäller äfven i anseende till alla
Vanerne; ty Njord såsom vindens och väderlekens sinnebild blir detsamma som
AukeThor, atmosferens gudomlighet. Stundom kallas han fader, stundom son till
Frigga (Jorden). Så var Njord både bror och make till sin egen syster, liksom
OsirisDionysos till Isis-Luna. Hela skilnaden emellan Njord och Thor består
deri att den senare, enl. det mytiska nrbegrepp, är både som ensam och som
delaktig i nordgudarnes triad, en bild af den elektriska elden öfverallt i luft och
i jord. Om Odens ena öga skulle föreställa solen och det andra månen (den
manliga lifgifvande kraften) och Frigga den frambringande qvinliga principen,
(lifvet i jorden) då vore Frej och Freja som bilder af solen eller månen d. v. s.
af den manliga och qvinliga principen, äfvenledes öfverflödiga. Allt öfverflöd af
ainnebilder, i en gudalära, bevisar osammanhang deruti. Egyptiernas solgud
kallades äfven Fre (Jablonskys Pantheon Egypt. I. 137) men detta var mera ett
binamn, än en objektif framställning af soln Vare detta nog sagdt om den
mångtydighet, som förekommer i den senare a aläran.
Hvad skola då de mytiske vanerne beteckna? Finn. Magn. säger, att de
föreställde skyluften (atmosferen). Men den stränga konseqvens, som röjes i den
ursprungliga asialaran och den dualistiska grundidé, hvarpå hon är fotad, fordra
att såväl mörkret och kylan hafva ett godt och ett ondt väsende till sina repre*
sentanter, som ljuset och vårmen, då elementerna hafva hvar sina dubbelväsenden,
hvarom i slutanm. vid 17* sång. Är det nu bestämdt, att Odén och Öfrige
asia-gudomligheter föreställa dagen och de i ljuset verkande naturkrafter, så måste
en, likasom särskild, gudastam vara sinnebild af de i natten och mörkret verkande
krafterna. Natten sades vara af jättestam och Lokes ättlägg; ty hennes far
Ni-arve, Nare (kall och osund vind) var son till Loke. Hel förestälde det under>
jordiska mörkret, allt enligt dualismens begrepp; således måste det goda, som i
natten eller mörkret framstår, äfvenledes enl. nämde idé, sinliggöras. Derföre
blef Frej, månens bild, en symbol af desa i >rden ingripande alstringskraft,
således åkerbrukets och od lames gudomligt t. Odens ena öga kan då icke betyda
månen, utan blott solens nedgång till andra hemisferen, hvilken man förestälde
sig som under verld. Att Frej blifvit ansedd som tvekönad, härrör kanske deraf,
att han och Freja ofta förblandas, såsom i Hyndias sång, der hans attribut
gul-linborst gifves åt henne. Kanske dessa syskon tillhopa förestälde månens båda
halfvor, eller den öfre och undre vätskan. Äfven är sannolikt att man
ursprungligen tänkt sig Frej såsom verkande i den oorganiska naturen, och Freja i den
organiska; ty de olika mytiska sägner om hvar oeh en af dem bevisa, att de i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
