Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
832
TJUGEÅTTONDE SÅNGEN. _
Yid Yggdrasil Magterne sutto omkring
den mägtiga Odén, likt solbanans ring.
Då talade Hermod den snare de orden:
»Min son har du lofvat beskydda på jorden.
»Men se, han af tallösa öden förföljs,
»likt klippan, som evigt af vågorna sköljs.
»Skall Valhalls Gudomlighet mera ej stråla?
»Skall den som en bristande vädersol pråla,
»och sedan förintas?» —
En höstsky allen
går hastelig fram öfver himlen; men denne
förmår icke bortskymma Solalfens sken;
så for der ett moln öfver Valgudens änne,
försvinnande hastigt. Då talade han:
»Hvad Åsarne bryta, det samfäldt ’de gälde!
»De lånt våra namn, och de stadgat sitt välde;
»och vunnit på jorden, hvad Vinnas der kan.
»Min son! Blott till jorden din håg du ju sänker?
»Hvad är det för sol, som der nedanom blänker?
»Jag ser den ej mera: dess gång är för låg;
»jag mins blott den syn, som på Hlidskjalf jag såg.
»Af denna mitt väsen inom sig tycks dragas,
»dock famnar det nu hela Alltet omkring!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
