Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
833
»Af denne mitt forskande öga försvagas,
»dock skädar det nu obeskådliga ting!»
Af mägtige Odén ej mera der ordas.
Förstummad han ser mot vår molntäckta jord,
som hade hans syn redan hunnit fullbordas.
Då yttrade fridgode Frej dessa ord:
»När lyftes då stoftet, när frias då anden?»
Men se, intet svar han af Odén fick.
En darrning alltgenom hans innersta gick,
och axprydda stafven föll honom ur handen.
Förvånad satt Njord; ty han såg att hans gull
förbleknadt sjönk neder, förvandladt i mull.
Den väldige AukaThor händerna lade
i kors öfver Mjolner, och detta han sade:
»Jag hittills min ljungande hammare höll
»så väldigt; men nu tyckes tung den mig blifva*
»Jag mins att den, en gång, ur handen mig fölL
»Det var, när jag Asar mitt namn skulle gifva. —
»Ja, blodsvett också på min båge kom,»
sad Uller. — »Fullbordas då Nornornas dom,
»i MedOden?» Sagdt och sitt öga han lyfte
mot Gudarnes far. Men den mägtige teg,
likt Vidar den tyste, som ensamt hans syfte
förstod, och ur Gudaförsamlingen steg.
Långskäggige Brage, af oro betagen,
brast ut: »Se, min Idun ju är fjärran dragen,
»hon, hvilken de härliga gulläplen bar,
»som Gudar föryngra, hon flyktat har!»
Han ville sin oro vid gullharpan lätta;
ling, I. 53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
