Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834
men strängarna sprungo. Ett veljud steg opp,
som svagt ännu dallrar kring Yggdrasils topp.
Gick Hejmdall då ned, att sitt Gjallarhorn sätta
ifrån sig. Vid lifsträdets heliga rot
det legat alltsen. Men med obetänkt knot,
den fåviske Hermod, förnimmande detta,
flög neder till jorden, med ilande fart.
De öfriga foro till glada Valhalla.
Men dystert och dystrare syntes det snart;
ty sorgliga aningar hade de alla,
och svekfulla runor förvillade dem.
Ej Urd kunde Odrärer mera förvara,
ej spejande Hugin till Valhall kom hem.
En olycksbebådande dröm var hos Gudar,
dem Dain förborgade sorger bebudar.
Ren Magterne grånade mer och mer;
så fullmftne sjunker i verldshafvet ner.
Det dröjde och dröjde. I Magternes salar,
om gudaföryngrande frukten man talar.
Och ingen sig satte vid Gudarnes bord,
men alla nu mägtige Valfader fråga:
»Är Idun i himmelen eller på jord?»
Nu Odén såg opp, och hans blick var en låga,
han sade — som stört vågor hvälfde hans bröst:
»Vid Yggdrasil Idun sjönk neder, och åter
»hon snart icke kommer; hon sörjer och gråter.»
Än starkare höjdes hans siareröst:
»Se, krafterna tyna i Dvergarnas leder!
»På Ginungaätt falla verldarna neder.
»Se, huru det mörknar! Från himmelens rund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
