Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835
»Allsvider väl än låter morgondagg falla;
»men uppsuger åter dess gullperlor alla.
»Ej Sol eller jord sig hvila, en stund,
»ej luftströmmen stannar, med svek den beblandas;
»men vishet i urdjupets boningar andas.
»I Mimers brunn, i det strålande bad,
»der finns den. Förstån I det än, eller hvad?»
Så Odén. Men ingen af Magterne hade
förstått dessa ord, och de visaste sade:
»Upp, Brage! Du fare att hämta din brud!
»Med Hejmdall du frambäre Magternes bud!
»Hon tale! Hon vet huru verlden månd börja.
»Hon vet ock dess slut.» Båda foro då ned.
En vålnad af Loke der följde ock med;
ty så han dem syns, när de trå, eller sörja.
Snart finna de Idun, och henne de spörja
om verldarnes öde. Men bittert hon gret
De bådo på nytt. Hon dock ej ville tala.
Hon satt som en sierska, fallen i dvala.
De bådo på nytt; men ej gagnade det.
Tillbaka de foro till höga Valhalla.
De helsade Odén: »Hell vare din magt!
»Må evig fröjd bli ditt högsätes vakt,
»och sent må ditt Valhall i Ragnarök falla!»
Så taladt. Och sorg föll på Magterne alla,
när Brage och Hejmdall berättat till slut
sin tidning. Den mägtige Odén brast ut:
»I morgon, när Dag ifrån himlaranden
»kör gullvagnen fram öfver luftblåa landen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
