Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
837
Läg mörker kring Valhall. Men mörkare voro
de nattliga moln, öfver Norden fora.
I Sigtuna hersklystne MedOden gick.
Han hänligen log åt de stridandes oro:
»Sp illskan mig möter i tal och i blick.
»I Gauthiod hvar tunga begabbande ropar:
»att lömsk emot AsiaLoke jag var,,
»att honom till offer jag gifvit har.
»Och åter här fordra upproriska hopar
»den fridlöse AsiaOden igen.
»Ha, ropen då, slafvar! Men hämnaren
i stället för qvinna eller gtklinna enligt Finn Magn., kommer förmodL af den
likhet, som uppstod mellan Nannas vistande hos dödsgudinnan Hel och denna
dikt om Iduns nedsjunkande till frosttrollen. Nu skicka magterne Iduns make
samt Hejmdall den hvite (rene) och Loke att bespeja Idun; men förgäfves: hon
sörjer och tiger. De vilja veta nya verldslifvets upphof och slnt; men hon svarar
icke. Gudabeskickningen återvänder, önskar öfverguden långvarig magt. Han säger,
att råd skulle tagas, när dagen inbryter. Ljuset väntas; men natten bröt fram,
och alla inslumrade i sin förra andedvala. I d. y. Eddan förekommer en
berättelse om Idnns bortförande af jätten Thjasse, och som förmodligen blifvit
hop-stöpt af senare författare; ty de många förvandlingar i fogelskepnader, som deri
förekomma, likna mera medeltidens fe-historier, än de förete nordens rena na- ,
turbilder. Årstiderna betecknades hos Egyptierna med tre äplen. Vore na Idnns
bortförande blott en naturmyt, kunde det föreställa en långvarig vinter, kanske
fimbulvinter, hvilken skall föregå verldsbranden, och Iduns (vårens eller
föryng-randets sinnebild) nedfallen från lifsträdet då magterne förtyna. Brage, sångens
och glädjens gudomlighet (liksom Freja var kärlekssångens), kan äfvenledes vara
värmens sinnebild, likasom Apollo var både skaldekonstens och solens; och han
måste uppsöka sin maka. Hejmdall (gudaväktaren) d. v. 8. jemnvigten i
naturen bör följa honom, och Loke (det menliga i luftelementet ander början af
våren) deltager i deras försök att återfinna Idun (våren), som gråter och sörjer sin
fångenskap hos frosttrollen. Derföre är också Loke den som i d. y. Eddans
berättelse lockar Idun i vinterjättens våld. Odens svar på detta bud betecknar,
att solens högre gång förvissar om den snart annalkande våren. Båda dessa
förklaringar äro beslägtade; vintren kunde beteckna hedendomens mörker och köld;
våren den annalkande kristendomens ljus och värma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
