Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon skydde, hon älskade AsiaOden.
Hon säg i sin älskade Böe hans bild,
och bort honom stötte, och åter så mild,
i kärliga armar den menlöse tryckte:
»O! När såsom hjelte du skapar ditt rykte,
»då ligger din moder i kallan jord,
»och blott hennes skymf är för verlden spord!»
Så hat mot ömhet sin tvekamp förnyar,
likt hvimlet af ljusa och mörkare skyar.
En afton, gick Rinda vid aflägsen strand^
och gullharpan slog med bäfvande hand.
Hon ropade Hafsfrun, och denna då trädde
ur böljan, och båda i vexelsång qvädde:
»Hvar är du med perlkronan sköna?
»Hvar är du med vassgördeln gröna?
»Dig kallar å nyo min röst.
»Gif tröst! Gif tröst!» —
»Din suck är som stormen på stranden*
»din gråt som en störtskur på sanden.
»Jag väcktes så ofta af dig.
»Hvad vill du mig?» —
»O kom då! Med svallhvita armen
»mig slut till blåslöjade barmen!
»I hafsgrundens salar är ro.
»Låt mig der bo!» —
Ling. 1»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
