Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»50
»Vet, mörk Ur min sa) liksom natten,
»och kall som det stupande vatten..
»Du väntas i Åsarnes stad.
»Var lugn, var gJad!» —
»Nej! Mörker och köld i mitt hjerta
»sä länge ha bott, de ej smärta.
»Jag Åsarnes härlighet skyr.
»Till dig jag flyr!» —
»O hör du? Han gråter den lille.
»Hvad? Honom du offra då ville,
»sjelf offrande ära och lif?
»Nej, blif! Nej, blif!» —
»Ha! Bäst är att sjelf kunna kasta
»från skullran de brott, mig belasta.
»Bäst leda mig sjelf i mitt qval4).
»Låt opp din sal!»
Hon störtar i sjön. Alla böljorna dansa
i ring. Hennes spår de med perlor bekransa.
Men Ran stiger opp uti Vindalfens fjät,
och säger: »Jag fångar ej dig i mitt nät;
»ty Nornan, som bor i de ljusströddda landen,
4) I Groas besväijningssång i d. ä. Edda förekommer en vers, som ger
anledning att tro, det Kinda gjort ett dylikt försök mot sig sjelf; ty der står:
»Jag dig först då q väder
»sång, den nyttig tyckes,
»som Kinda qvad för Rana.
»Alt hvad svårt dig synes,
»dn af skuldran kaste!
»Sjelf dn led dig sjelfvan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
