Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
873
»långt fjärran till Glesön. Vår drägt honom dölje.
»Fort! Fort! Att ej retade hopen det ser;
»blott jag, — endast jag ännu frid honom ger!»
Och AsaThor undan med brottslingen flydde.
Sjelf AsiaOden, förrn morgonen grydde,
med Diarne for ifrån upprorets bygd.
Fem gånger på lufthvalfvet Dellinger lade
sin gullkrans, förrn MedOden ensam, i skygd
af natt och förklädnad, sig insmugit hade
på Selunds blomstrande ö, hvarest Gram
och Lejf ännu sutto på herrskarestolen;
så lyser ett dubbelsken stundom från solen.
Och MedOden tänkte: »Björn göres tam
»i början. Men aldrig min styrka skall tämjas.
»Jag sport, att de konungahalfbröder sämjas
»på herrskarestolen. Med våld eller list
»de störtas ej. Här vill jag likväl mig dölja,
»tills våren har lossat den islagda bölja.
»Men gull jag behöfver, sen Gauthiod jag mist;
»ty gull är en trollstaf, som allt kan förena.»
Förklädd såsom träl, och krokig och trög,
han nämde sig Harald. En natt han sig smög
till AsiaBalders ätthög, allena:
»Att plundra de döda må trälarna sky;
»men jag vill för kropplösa Drottar ej fly.»
Han gräfver och gräfver. Men intet han finner.
Omsider till djupaste botten han hinner.
Der höres ett brakande, höres ett gny!
Se, kärrlika ångor mot gräfvaren frusa!
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
