Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
887
till slut lät han fadren sin längtan förstå.
När denne sin hand på hans hjessa då lade11),
med svärmande hjerta den ungerdrott sade*
»Eld går genom merg,
»eld går genom ben!
»För mitt öga hvad sken!
»Så gnistrar, när Dverg
»med sitt svärd klyfver sten.
»Upp då! Fast ung och allen,
»skall jag Mimringsvärdet ej frukta.
»Upp! Jag med blodsdagg vill fukta
»Noregs solklädda berg.»
Till Noreg på vingade draken han gick.
Den snillrike Hother nyss upphört att kriga
mot Gunde den falske, som fången han fick,
och lefvande strax måste bålet bestiga;
ty vise Kung Gevär sin herre han svek.
Skön Nanna ännu, under innerligt smek,
förband på sin Hother de blödande såren,
han fått under striden. Hon snyftade tungt;
men snillrike Hother sig yttrade lugnt:
»Qväf sucken, min Nanna! Och aftorka tåren;
»din far är ju hämnad. O tröstar ej det?» —
Då suckade Nanna — en vindfläkt om våren
plär sucka likså: »Ack! Du sjelf ej förlät
»min faders dråpsman. Men Beldeggs du glömde,
»den ljuslette Aser, hvars ådror du tömde.
»Än är det ej hämnadt; och blod kräfver blod.» . . •
11) AsiaOden lade händerna på dem, som skulle gå i strid, och de trodde
då att deras värf skulle dem väl aflöpa. Yngl. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
