Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
tidsandan, icke naturfödda, förträngde sedan alltmera det enfaldigt rena i
forntidens episka konstverk.
Ännn tro likväl mänga, att i våra faders mytlära icke låg någon inre
religiös syftning; dock kan väl ingen neka, att den strängaste konseqvens röjes i
densamma. Ja, sjelfva naturgudarnes undergång är allestädes basen för deras
framställning; men uti denna Lifvets kamp och vexling i tid och ram, hvars
fenomener vi dagligen förnimma, ligger just asialärans moraliska grnndämne för*
borgadt. Träder detta tillbaka, framstå tid och rum såsom allstyrande och
fatalismen blir icke mera skenbar, utan verklig. Då nu all förnuftsodling måste
hafva en religiös grund (ty att tänka är att andligen ingripa i
verldsfenomener-na), och då i menniskonaturen de fysiska och psykiska företeelserna under
samhällslifvet al tid hafva en viss vexelverkan sinsemellan, så måste äfven en andelig
hänsyftning döljas under de kosmiska bildframstälningarne. Detta röjes också
tydligen i österns läror; men om cn grundlärd Österlänning ville forska kristna
läran efter Dupuis kalendariska formler, skulle han säga att Kristus föreställde
solen och hans apostlar de tolf himmelstecknen, och vore väl Försoningsläran
dymedelst framställd? Skulle de högre myterna, historiens urkälla, vara förutan
ett moraliskt grnndämne, då dera9 afkomling historien äger det? Kunna vi ens
tänka oss ett skönt skaldestycke, ett högre filosofiskt föredrag, utan denna
andesyftning? Huru skulle då en folktro finnas, som ej mer eller mindre bure denna
höga stämpel, fast den i forntiden låg fördold inom mysteriernes förlåt? Blott
den häfden, att öfverdrotten skulle ensam offra för hela folket, och att han äfven
under menliga politiska förhållanden ansågs vara ensam orsak till gudarnes
vrede, bevisar att man trodde öfverdrotten hafva ett individuelt närmande till
dem, hvilket förhållande endast kan andligen förstås, utan afseende på hans
gudaättade börd.
Några fördöma begäret att förklara våra nordmyter. Ar väl detta försök
mera orimligt, än att vilja förklara skälen till en forntida regents handlingssätt?
Dessa äro ju också ett uttryck af hans inre väsen? Att i menniskostammarnes
historia förneka allt, som är fjärran för vår tid, är likasom att förneka något
fenomen .i naturhistorien, derföre att man icke sjelf sett det. Jag har aldrig
betviflat den gudomliga ingifvelses hvilken i alla lifvets rigtningar måste nttala
sig, och således kan jag aldrig förneka, att första anklangen på vår
bildningsförmåga, är en ingifvelse; men denna är icke mer än ögonblicklig. Jordsoneu
kan icke stå i en oupphörlig närmare beröring med det Aldrahögsta. Han måste
snart nedstiga till ingifvelsens broder: reflexionen. Den presterliga asiakasten
måste då, åtminstone till en början, hafva gjort sig ett redigt begrepp om de
myter den framställde, fastän detta doldes för mängden.
En sjelfständig mytlära måste vara en sammanlänkning af flera begrepp,
bilder af de yttre verldsfenomenerna och den ordning, hvilken dessa äro
underkastade. En ingifvelse tillhör hela verlden; den kan således meddelas; och
meddelad måste den antaga en form; den blir således förbrödrad med förnuftet,
ty den måste alltid låna drägten af den tid och det ställe, hvari den individ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
