Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
922
lefver, som framställer honom. Kunde individen undgå detta behof af form,
vore den icke mera ett stoftbarn. Men då formen är nödvändig, måste ett
medvetande vara ledaren, sedan ingifvelsen väckt det. I motsatt fall vore alla de
äldre diktens och mytens skapare att anse, antingen såsom jemt inspirerade
väsen, eller ock såsom galningar, hvilka diktat, utan att någonsin sjelfve hafva
vetat hvad. I förra fallet måste alla urskrifter vara lika sanna, som vår bibel,
i det senare måste hela verlden varit galen, som kunnat förvara dessa
meningslösa hopsättningar. Om ingifvelsen icke föreginge det menskliga vetandet, skulle
materien dymedelst, fråntänkt Gud, sjelf vara vetande. Allt vetande måste
ikläda sig den jordiska formen; annars skulle antingen en hvar individ väckas
genom en och samma ingifvelse, eller också hela verlden ligga i mörker,
utom den individ, som fick ingifvelsen. Hvarken det ena eller det andra
tyckes öfverensstämma med verldsordningen. Som nu all ingifvelse är af Gud,
och en förut oförnummen sanning, liksom Medlaren, född utan mans
tillhjelp, och jordiskt förkroppsligad, så måste den vara i frid, icke i strid
med menniskoanden. Icke tror någon nu lefvande, icke tror jag på dessa
nordens fordna gudomligheter; men som den i allt sig uppenbarande gudomen
låtit dessa sinnebilder framstå såsom första bristfulla bokstäfverna, för att för
verldsmenniskan skrifva hans namn; så bör jag, fastän kännande en stràlglimt
mera af hans oomfattliga väsende, upptaga dessa första bemödanden af ett slägte,
ur hvilket jag är en så liten del, och, rättfärdigande dessa, göra mig värdig att
i min mon deltaga i en ännu mera upplyst samtids nitälskan för detta ämne.
Men någre neka att dessa myter lefvat i folkets tro, påstående att medeltidens
munkar hopdiktat dem. Trodde då ingen nordbo på en öfvermagt, och var då
kristendomen deras första lara? Ljuga då legenderna om de första missionärer
till vår halfö? Eller är det rimligare att urnordboernas öfverväsenden dyrkades
här, men icke den asiatiska stammens gudar? Och skulle kristna munkar, som
ville förtränga hedendomen, hafva diktat dessa härliga myter om Frej, Balder,
Ragnarök, m. m.? Paulus Diaconns, sjelf kristen och klerk, omtalar Odén och
Frea (Frigga), när han beskrifver Longobardernes härkomst (Lib. I. Cap. 8).
Om asiamyterne vore diktade af medeltidens munkar, huru skulle väl denne
författare kunnat anföra något om nämde gudomligheter? Och hvarföre skulle
han i ett historiskt verk omtala dem, såvida den sägn, han anför, icke genom
sin ålder vunnit en viss häfd? Ar det möjligt, att en nation kan konstituera
sig, utan att hafva någon inhemsk häfd, oeh kan häfd finnas utan en viss
religiös väckelse? Huru kunde då nordens historia först börja, sedan utländska
författare börjat omtala våra fäder? Gjorde dessa sig icke förut kända genom
sjötåg och krig? Men till dylika värf fordrades ju både konsten att bygga
skepp, förfärdiga vapen och ordna ett fälttåg? Hvar börjas då vår historiska
visshet? I den tid, då dess händelser af andra länders häfder besannas? Men
dessa utländska häfder kunna ju äfven vara understuckna? Våra vikingar kunde
ju hos andra folk hafva utspridt rykten om nordiska företeelser, som varit
grundlösa? Här blir då ingen början, och hvad munkarnes berättelser angår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
