Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hjelte du är;
strid, strid mot ditt hjerta,
den Fenris*) att qväfva
som rasar derinne.
Alarik.
Ha! — fåfängt jag mot qvalet kämpar.
Den starke draken kan ej mördas;
jag endast vingen — vingen sargar,
och draken i ett bakhåll smyger,
men bort — men bort kan han ej flyga!
-(kastar sig smårtfnllt vid thronen, der Skjalf sutit.)
2.
* \ ALARIK, LOGE,
Loge, vid sig sjelf.
Ren midnattsgället åter hördes,
men Skjalf! din röst dock intet hördes.
Dock helsa mig ju qväfda suckar?
Kanske min faders hamn här vankar
och väntar hämdens sena timme.
Ha! länge skall han intet vänta. —
(drar fram en pil.)
O, Faders Skugga! du mig styrke!
Kom! — ty jag vül ditt blod utgjuta,
på det ditt blod må hämnadt varda.
Se här mitt sista segertecken.
O! låt min hand det värdigt bära,
och ej i offerstunden darra.
Hvad? — stora tanke! — hvad? så bitter,
så qvalfull skall jag dig dock finna?
Du är likväl den enda räddning
den enda vän, som Loge känner.
(Kort tystnad. Trotsigt.)
Nej! Frostes blod skall åter rinna,
den sista droppen deraf tömmas,
ty Gudars vrede det förbannat. —
•) Fenria-Ulfven, Lokes barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>