Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gladt fylldes och tömdes hornen på nytt;
nftr skuggorna sedan ur dalen flytt,
såg striden opp med jernögon stora,
och sköldar och spjut
de sjöngo för honom till dagens slut
Men Odd och Hjalmar, de nordklippor två,
som brottande fjällras orubblige stå:
sitt fotafaste vill ingen förlora.
Med blottadt bröst och med blottad klinga
de stridt; men vildt de nu famna hvarann.
Det låter som senornas band skulle springa,
det låter som andan skulle sig tränga
ur bröstet; men hjeltarna konstfullt sig svänga
och hvirflande kasta sig af och aa.
Ej Odd eller Hjalmar segra kan.
Nu solen slutat sin långa förd,
nu sänka de härmänner sköld och svärd.
Sen länge de pröfvat hvarandras mod,
under torfva grön, och vid samgjutet blod
sitt fostbrödralag de göra,
med glädje kämparna alla det höra.
Hjalmar.
»Dig vill jag tyda
vår vikingased:
med berserkar strid, med värnlösa fred!
så våra härrop lyda.
Håll denna heliga ed.
Modiga Tyr och fridgode Frej,
glömme du ej!»
Odd.
»Hjalmar! den bild jag mig gjort af ditt rykte,
»ljus som en vår-sky vara jag tyckte
»nu som en stjerna du strålar för mig.
»Stjerna! jag alltid vill ledas af dig.»(
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
