Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
minne! — Men nämde han aldrig mitt namn?
o, Svafa! du står ju blek som en hamn...?»
I hast det förtroliga samtalet stördes;
ty utanför dörren en sångare hördes:
Rösten.
»Och ungmön hon gick sig till sjöastrand;
små fiskar der lekte på silfversand.
Då kom liten gullfisk och hviskade så:
»Snart nalkas din vän uppå vingade hvalen.»
Den tankfulla ungmön hon suckade då:
»Små fiskar! det tycks att till mig J talen.»
»Och ungmön hon ställde till berget sin gång;
hon såg på de sorglösa rådjurens språng.
Då kom litet råkid och hviskade så:
»Snart slumrar din vän uti nattliga dalen.»
Den tankfulla ungmön hon suckade då:
»Små ungkid det tycks att om mig J talen.»
»Och ungmön hon satt uti rosende lund;
der gungade foglar i kronornas rund;
då kom liten fogel och hviskade så:
»Snart sofven i båda i grönklädda salen.»
Den tankfulla ungmön hon suckade då:
»Små foglar! det är ju om mig, som J talen.» —
Nu sången tystnade, dörren slogs opp,
en eld genom fostersystrarna lopp;
och in den gamle skalden kom:
»Små fosterdöttrar! hvad talen J om?» —
Och häftigt rodnade bådas kind
liksom vore den sminkad af vintervind.
Den gamle mildt uppå kungsmön såg,
hvars barm steg högt som stormig våg.
Skalden.
»Yngves dotter! svara mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
