Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvi är verlden död för dig?
Skygg som saknaden du går.
Ingen blomma mer du plockar,
inga perlor mer du sår
uti dina rika lockar.
Ej bland muntra tärnors ring
liten fot dig för omkring.
Fädrens sagor dig ej röra;
sång och glam du ej vill höra.
Lunden, blomstergården, allt
ser ditt öga lika kallt.
Och du, Svafa, öppen, mild
stod för mig din väna bild;
nu så sluten dig jag finner!
ögat, kinden likväl brinner!
Jag med fröjd er fostrat opp,
gifven mig min sista lön:
trötte Odlarns lugn och hopp.
Men J stån ju tysta båda;
ingen lyssnar till min bön,
ack! er rodnad är så skön,
men — det sköna plär förråda!...»
Nu den slagna kungamön
drog en suck så djup, men kort.
Kastande sin gullsöm bort,
tryckte hon den gamles hand
till sin qväfda liljebarm.—
O, dess handtryck var så varm,
eldad utaf hjertats brand!
Svafa tänkte något orda,
men på ord det henne brast;
kunde talet ej fullborda.
Gyllne sländan ned hon släppte,
och kring fosterfadren knäppte
armarna, så ömt och fast.
Alla tre stå nu helt stilla:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
