Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
perlor ifrån kinden trilla
och en suck så tyst, men ren,
far till höjden från hvaren.
Skalden.
»O, hur ljus år ungdomsvåren,
och hur mulnar lifvets fröjd,
sen vi nått dess middagshöjd!
Ack jag minns de sälla åren:
ofta från min plöjda kind
J bortfläktat sorgetåren
med ert skämt, en glädjevind.
Men vår sol slår ögat ned,
då hon skall förmörkad blifva,
skogens djur och foglar tiga,
och i mörka nästen Stiga,
så förflyga fröjd och fred:
allt till nattens rof de gifva!»
Ingebobg.
»Tiden fordrar ut sin rätt:
hvad för barnet synes lätt
blir för ynglingen en pligt,
tung den är på lifvets vigt.»
Skalden.
»Pligters bördor alla draga;
vet, de styrka just de svaga.
Yngves sälla dotter! säg
hvad dig smärtar. Ej som andra
dömdes du bland mödor vandra;
öppen står dig glädjens väg;
öppen sjelf du alltid var,
har ditt kall du redan glömt?
Nej! jag gläds, jag aldrig krossar
ned den eld, som hos dig blossar.
Se, din vän och fosterfar
alltid älskat dig så ömt
Tala, säg hvad smärtar dig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
